Dag 1 - Resan

Efter två timmars sömn gick jag upp 03:00, lördag morgon för att packa färdigt handbagaget. Klockan 04:00 blev det tid för avfärd mot flygplatsen, jag hade tur att få skjuts ända till flygplatsen av Leif och mamma, men var för tok för trött för att kunna göra några som helst reflektioner. När vi parkerade vid flygplatsen började jag känna mig illamående, resfeber kan man nog kalla det. Det här skulle bli den första gången jag flyger, som jag minns alltså. Åka tåg har jag ofta gjort, så alla mina referenser kommer därifrån. När jag steg på planet, som inte är så stort i alla filmer man ser, blev jag otroligt förvirrad. Var ska man sitta? Det står ju inte på biljetten! Jag insåg att man inte har en bestämd plats, så jag var snabb med att få en fönsterplats. Men för att vara ärlig, det där med att flyga är otroligt tråkigt så jag sov nästan hela vägen.
Alessandro mötte mig vid flygplatsen med en skylt som sade "JAG ÄLSKAR DIG", jag hoppade på honom och råkade stöta min tå mot hans sko vilket resulterade i att jag skadade min tå. En del av nageln bröts och jag började blöda, nu får jag inte bada på ett tag vilket kändes väldigt bittert. Värmen är påfrestande och man vill bara kasta sig i det klara turkosa vattnet.

Efter en enkel lunch i skuggan åkte vi och lämnade mina väskor hos hans familjs lägenhet i Olbia och gav oss sedan iväg till deras landställe där hans farmor och far var. Det visade sig att landstället bara var 5 minuters bilresa utanför staden, där de har en bit land och ett enkelt hus. Lite grann som en kolonilott. Inte bara var hans far och farmor där men även en farbror och ett gäng vänner till familjen. De hade hjälpt med att skörda grönsaker, och sedan serverade Franco, Alessandros pappa, lunch och alkohol som tack för hjälpen, allt enligt sardinskt tradition. De pratade förövrigt mest sardo, det sardinska språket, för det var många äldre där.

Till middag åt jag min första italienska pizza, som inte är så annorlunda alls från de svenska.