Tre dagar till avresa

Att kärleken har vingar är inget ovant begrepp, inte heller att det inte går att älska och vara förnuftig på samma gång. Jag hoppas på att kärlek övervinner allt, och det är med det hoppet jag kommer att stiga på ett plan till Sardinien om mindre än tre dagar.

Det hela började en kall kväll i februari, huttrande fann jag min väg till en fest med utbytesstudenter. Och där var han, utklädd till en muslimsk krigare under korstågens tid medan min dejt för kvällen, en brittisk utbytesstudent var utklädd till en korsriddare. Men trots min dejt så spenderade jag majoriteten av kvällen med honom, Alessandro, som förmodligen bara visade intresse p.g.a. mitt godishalsband, den hade happy colas som han älskar, och min candybra som oblygt visade mina bröstvårtor (förlåt mamma!). Två veckor senare på ett fik börjar vår historia, när en kaffe blev till fyra dagar av romantik.
Helt plötsligt blev jag kastad in i en storm av känslor och förvirring, jag blev kär i en italienare och längs med den vägen gick det. Som ni förstår blir det en jobbig situation, en svenska och en italienare som bara ska stanna till sommaren. Hur fan får man det till att funka? Den enda lösningen i sikte var att jag skulle följa efter honom till Sardinien, åtminstone för ett tag och det är så det kommer att bli.

Att åka till ett annat land, en annan kultur och ett annat språk kan synas som dårskap om man gör det för en pojke man träffat bara några månader sedan, men då är det en dåre jag är. I de dagarna jag har haft utan honom, kvar här i Sverige, har fått mig insikten att jag måste vara med honom, annars blir jag inte lycklig och att ens egna lycka är beroende av en annan person kan inte verka något annat än patetiskt men sådan är kärleken. Beroende av varandra.